Stadsplanering i Malmö

Gammalt och nytt i en (o)skön kombination. Ganska typiskt för Malmö.

Magnus Bäckstedt på G

Om en dryg vecka så körs min favvo-cykeltävling, Paris-Roubaix, och lagom till dess börjar min favvo-cyklist, Magnus Bäckstedt, att visa formen. Idag kom han tvåa på den avslutande tempoetappen i tredagarstävlingen Driedaagse De Panne och slutade åtta sammanlagt.

Jag gillar verkligen Bäckstedt. Han har alltid en positiv attityd och ett härligt självförtroende även fast han ofta har haft det motigt med skador. På meritlistan har han en seger i Paris-Roubaix (2004), en etappseger i Tour de France (1998 var det väl) och han är regerande svensk mästare i linjelopp. Dessutom är han väl den enda svensk(?) som seriöst har kört på bana (velodrom).

Go Magnus!

Farväl Easton

Det har blivit dags att säga farväl till Easton-ramen. För en tid sedan så uppstod en spricka i styrröret (head tube) och den känns inte riktig säker att köra vidare på.

Ramen är den som CykelCity sålde under andra halvan av 90-talet. Jag köpte den av en kompis 1997 och den har tjänat mig väl sedan dess. På den tiden så var en mountainbike en mountainbike, alla olika nischer som finns nu var inte påtänkta än. Det fanns inga specifika 4x-cyklar, inga dirt jump-, freeride- eller trail-cyklar. På sin höjd fanns det väl downhill-cyklar, resten var helt enkelt vanliga mountainbikes som användes till allt annat. Köper man en ny mountainbike idag så måste man först fundera ut vilken sub-subkultur man tillhör.
- Skall du köra crosscountry race? Är du en freerider? Håller du på med trial? Singlespeed?
- Nej, jag skall ju bara cykla i skogen…

Nåväl, på hösten 2003 inköptes en heldämpad Merida som var tänkt att bli den nya skogsmoppen och därmed fick Easton-ramen tjänstgöra som pendlare och har gjort så fram tills nu. Meridan såldes dock rätt snart, jag kom aldrig riktigt överens med den.

Vevarmen som syns på bilden får göra sällskap med ramen till återvinningsstationen. P.g.a. av en mektabbe går det inte att få av. Gängorna för avdragaren är förstörda, antagligen för att jag inte skruvade i avdragaren ordentligt vid första försöket att få av vevarna. Klantigt!

Visst är det lite töntigt att "ta farväl" av ett dött ting, men känns faktiskt lite vemodigt.